Katrin pluggar till lärare i Sverige - bor i Australien

På Praktiska Gymnasiet vet vi hur viktigt det är att få lära sig ett yrke av proffs ute på en arbetsplats när det är möjligt. På yrkesprogrammen på gymnasiet har alla elever minst 15 veckors APL (arbetsplatsförlagt lärande), men även universitet/högskoleutbildningar har praktikperioder. Det var därför självklart för oss att ta emot Katrin som pluggar till lärare i Sverige, men bor i Australien, när det var dags för henne att ha praktik. Vi har frågat henne om hur hon upplevt sin praktik och skillnaden mellan läraryrket i Sverige och Australien.

Vad fick dig att välja att studera till lärare i Sverige, trots att du bor i Australien? Vad lockade dig till den svenska utbildningen?

Det som lockade mig var min svenska bakgrund, då jag är född och uppvuxen här. Jag flyttade till Australien 2017 och planen från början var att flytta tillbaka till Sverige i samband med min utbildning, men så tog livet en annan riktning.

Hur ser en typisk dag ut för dig när du kombinerar studier i Sverige med livet i Australien?

Mina dagar är rätt intensiva och kräver mycket planering och disciplin. Jag vaknar oftast tidigt, runt 3:45 eller 4:45 och börjar dagen med mitt extrajobb. Jag arbetar i ett kök där jag förbereder grönsaker, sallader och smörgåsar. Där jobbar jag från klockan fem eller sex fram till 12 och sedan kör jag hem. Eftermiddagarna ägnar jag helt åt mina studier på högskolan där jag läser kurslitteratur, förbereder inlämningsuppgifter och deltar i seminarier och möten med studiegruppen.

Seminarierna är ofta schemalagda på kvällstid på grund av tidsskillnaden, vilket innebär att jag ibland har lektioner så sent som 23:00. Dock har jag haft tur med att många av dem ligger mellan 17:00 och 20:00. Fredagarna är helt dedikerade till studier, vilket ger mig en obruten fokusdag. Även om det är hektiskt har jag hittat en balans som fungerar för mig.

Vad har varit den största skillnaden mellan svensk och australiensisk undervisning, enligt dig? Finns det något du skulle vilja se i australiska skolor som du upplever här?

Den största skillnaden ligger i relationerna mellan lärare och elever. I Sverige upplever jag att relationsbyggandet prioriteras mycket mer. Lärare arbetar med att skapa en trygg och öppen miljö där eleverna känner sig sedda och hörda, och det bidrar till att bygga en bättre grund för lärande. 

I Australien är relationen mellan lärare och elever ofta mer formell och det finns mindre utrymme att lära känna varandra. Jag tycker dock inte detta är någonting negativt utan bara annorlunda. Ett resultat av de kulturella skillnaderna mellan länderna. 

I Australien finns det en tydlig respekt för auktoritet och en mer hierarkisk struktur i klassrummet, vilket skapar en annan dynamik. Samtidigt tror jag att australiska skolor skulle kunna gynnas av att ta sig an en del av den svenska filosofin kring relationsbyggande. Att lägga mer tid och fokus på att skapa en personlig och öppen relation med eleverna kan bidra till att stärka motivationen och engagemanget i undervisningen.

Jag skulle även vilja se införandet av pedagogiska luncher. I Australien äter lärare och elever separat. Det finns inte heller någon matsal utan eleverna äter ofta utomhus under tak. Det finns en tuckshop (kiosk), som säljer sallader och en del varm mat, men ofta har eleverna med sig en smörgås, frukt och yoghurt till lunch.

Samtidigt uppskattar jag den australiensiska strukturen och det tydliga ledarskapet som ofta råder där, vilket ibland kan saknas i Sverige. Jag ser styrkor i båda systemen och tror att en kombination av dessa tillvägagångssätt kan skapa en ännu bättre lärandemiljö.

Hur har din praktik på Praktiska gymnasiet varit? Vad har du lärt dig här som känns extra värdefullt för din framtida lärarroll?

Min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) på Praktiska gymnasiet har varit en väldigt positiv upplevelse. Det jag värderar mest är hur praktiskt och verklighetsnära undervisningen är här. Eftersom skolan har en yrkesinriktning har jag fått lära mig hur man kopplar teoretiska ämnen till elevers framtida yrkesliv, vilket gör undervisningen mer relevant och engagerande för dem. Jag har också fått öva på att anpassa undervisningen utifrån olika elevers behov och förutsättningar, vilket har stärkt min förmåga att planera och genomföra lektioner. Att se hur viktigt det är att möta varje elev på deras nivå och arbeta fram lösningar tillsammans har varit extra värdefullt.

Är det något som överraskade dig när du först kom till Praktiska gymnasiet?

Det som överraskade mig mest var den familjära stämningen på skolan. Det känns som att alla, både personal och elever, känner varandra väl och att det finns en tydlig gemenskap. Jag har blivit väldigt väl mottagen av både kollegor och elever. Personalen har varit stöttande och generösa med att dela med sig av sina erfarenheter och tips. Jag har verkligen känt mig som en del av teamet.

Vilka kulturella skillnader har du stött på i klassrummet?

En av de största kulturella skillnaderna jag har stött på i klassrummet är hur disciplin och ledarskap hanteras. I Australien är skolans struktur ofta mycket tydlig och många lärare arbetar aktivt med sitt ledarskap för att skapa ordning och en effektiv lärmiljö. Det kan handla om att leda eleverna in i klassrummet, tydligt instruera dem om vad som ska ligga framme på bänken och använda sig av tekniker som nedräkningar för att fånga uppmärksamhet och skapa fokus.

Den strukturen skapar en tydlighet som ger både lärare och elever en gemensam förståelse för vad som förväntas. Jag har också sett att dessa metoder ibland används här i Sverige, men de är ofta mindre framträdande. I alla fall om jag jämför med den erfarenhet som jag fått igenom VFU från båda länderna.

Vad ser du mest fram emot i din lärarkarriär efter att ha fått erfarenheter från både svenska och australiensiska skolsystemet?

Det jag ser mest fram emot är att använda min erfarenhet från båda systemen för att utveckla mitt eget sätt att undervisa. Jag vill plocka delar från varje kultur och skapa en undervisning som kombinerar styrkan i båda systemen.

Från Sverige tar jag med mig vikten av relationsbyggande och att skapa en inkluderande lärmiljö där varje elev känner sig sedd. Från Australien tar jag med mig den tydliga strukturen och fokuset på individuell prestation. Mina tidigare VFU erfarenheter har förhoppningsvis gjort mig flexibel och anpassningsbar, vilket jag tror kommer vara en styrka oavsett var jag undervisar i framtiden.

Vad skulle vi kunna lära oss från skolan i Australien?

Ett område där svenska skolor skulle kunna inspireras av australiensiska skolor är hur de strukturerar stöd för elever med särskilda behov. Under min första VFU i Australien fick jag observera hur skolor erbjuder parallella klasser, exempelvis "mainstream" engelska och "learning support classes". Syftet med dessa klasser är att ingen elev ska falla mellan stolarna. Eleverna i "learning support" får tillfälligt stöd för att kunna återgå till den ordinarie undervisningen så snart de är redo. Och andra elever får fortsatt stöd genom hela skoltiden om behovet finns. Detta skapar en flexibel och inkluderande miljö där alla får möjlighet att utvecklas i sin egen takt.

Jag tror att svenska skolor kan dra nytta av en liknande modell. I Sverige läggs mycket ansvar på den enskilda läraren att anpassa undervisningen för elever med särskilda behov, vilket kan vara tidskrävande och svårt att genomföra fullt ut.

En annan sak som svenska skolor kan lära sig är hanteringen av disciplin och ordning. I Australien är skolorna ofta tydliga med regler, som till exempel användningen av skoluniformer. Uniformerna är dock lite väl strikta, tjejerna ska ha kjol och killarna shorts. Det jag märkte under min praktik i Australien var att en del av tjejerna fick tillsägelser för att de hade fel uniform. Där känner jag att gränsen kanske går, eleverna bör få känna sig bekväma även om det är skoluniform som gäller. Eleverna får inte heller tugga tuggummi i skolan eller ha andra accessoarer (lösnaglar, kepsar osv.). 

Inga telefoner skulle också kunna vara något att anamma, det är en tillsägelse som gäller i Australien. Telefonerna ska vara undanstoppade i väskor. Dyker en telefon upp får eleven en lapp, för att sedan gå med telefonen till admin eller rektor. Skolan tar hand om telefonen tills eleven slutar för dagen. På så sätt försvinner denna distraktion. Eleverna har dock datorer och en del gör annat även där, men just telefon problematiken finner man inte där.

Denna konsekventa hållning hjälper till att skapa en strukturerad lärmiljö där elever vet vad som förväntas av dem. Jag tror att svenska skolor, som ofta har en mer flexibel inställning, skulle kunna dra nytta av att implementera tydligare regler och konsekvenser, så länge det görs med respekt för elevens integritet och med fokus på lärande.

Finns det något du saknar från Australien när du är här och gör praktik? Eller något du tror att du kommer sakna från Sverige när du återvänder?

Från Australien saknar jag främst mitt hem och min sambo, men också den avslappnade livsstilen som är så typisk där. Det är något speciellt med den australiensiska kulturen – allt känns lite mer avslappnat och mindre stressigt. När jag först flyttade till Australien kände jag mig kluven och saknade Sverige mycket, men nu har det förändrats. Jag känner mig nästan mer hemma i Australien och har funnit en balans i livsstilen.

Från Sverige saknar jag självklart min familj och mina vänner, men också de små detaljer som gör Sverige unikt. Jag saknar ljuset på sommaren, som verkligen är magiskt här, och saker som smågodis och stekt strömming – sådant som påminner mig om mina rötter och svensk kultur.

Yrkesmässigt tror jag att jag kommer sakna det svenska fokuset på relationsbyggande och elevdelaktighet. Här känns det som att lärarrollen handlar lika mycket om att vara en medmänniska som en kunskapsförmedlare. I Australien är det mer strikt och formellt, vilket har sina fördelar, men det svenska tillvägagångssättet skapar en värme i klassrummet som är svår att hitta någon annanstans.